Johan Falk 10: Organizatsija Karayan

Johan Falks (Jakob Eklund) styvdotter Nina (Hanna Alsterlund) har äntligen fått bättre kontakt med sin biologiske pappa byggmästaren Örjan (Johan Hedenberg). Samtidigt krackelerar allt för Örjan. Hans skulder till en estnisk byggfirma på ett av kommunens byggprojekt i Göteborg, leder till att Nina kidnappas. Vad kidnapparna inte räknat med är att Ninas styvpappa är polis.
Johans och GSI:s inblandning skapar en snöbollseffekt som leder ända upp till toppskiktet av norra Europas farligaste maffia, den est-ryska Karayan; en maffia bestående av före detta underrättelseofficerare från KGB. Karayan beslutar att lösa situationen i Sverige – permanent. För Johan blir det här hans livs mest personliga resa ner i Göteborgs undre värld.
Samtidigt fördjupas hanterar/infiltratörs-relationen mellan Sophie Nordh (Meliz Karlge) och Seth Rydell (Jens Hultén). Seth lovar att hjälpa Sophie med att lokalisera Karayans toppmän i Göteborg. Som gentjänst vill han ha något personligt utfört…

Filmen börjar med att Johan besöker graven till den flickvän och ofödda dotter som man hör talas så mycket om i filmen Livvakterna vilket jag tycker ger en bra sammanhållning till de gamla filmerna.
Som står skrivet ovan så blir Nina kidnappad och Johan är från första sekund väldigt misstänksam mot Örjan som verkar lite skum ang. det hela. Att se Johan såhär personligt involverad är en fröjd för ögat och det är såhär som Jakob Eklund skall vara! Förbannad och skräckinjagande! Att se han med blod i ansiktet och skräck i ögonen är något av det bästa som finns i svensk film enligt mig!
Jens Hultén gör som vanligt ett kanonjobb med sitt sluga lugn även om han inte har en fullt så framträdande roll som i “Alla Råns Moder” men däremot har Hanna Alsterlund en större roll i filmen vilket jag tycker är väldigt kul då hon är en ung och lovande skådis enligt mig och till sist så tycker jag det är kul att återse Georgi Staykov som spelar Madis Mägi och som alltid lyckas göra intressanta roller inom olika maffia-organisationer.
Filmen har som sagt väldigt lite Jens Hultén men desto mer arg Jakob Eklund så i slutändan jämnar det ut sig. Mindre action än i “Alla Råns Moder” vilket drar ner det en liten aning, men fortfarande en väldigt stark film!
Organizatsija Karayan